クリスマスおめでとう！ God jul!

En välsignad Kristi födelses högtid tillönskas er alla!

Julfirandet i Kitaurawa katolska kyrka blev minst lika vackert som man hade kunnat vänta. Eftersom juldagen är vanlig arbetsdag i Japan firades julaftons kvällsmässa redan kl 19, och föregicks av ett julspel av söndagsskolebarnen som var oerhört väl förberett och genomfört.

Herrens ängel kommer med bud till Maria.

De tre vise männen kommer för att tillbe Jesusbarnet.

Jag hade fått i uppdrag av en av prästerna att försöka få med några japanska universitetskamrater till någon av julens mässor, och fick till min stora glädje med mig min kompis Yūsuke från interkulturell kommunikation-kursen. Han hade aldrig varit i en kyrka förut och inte hört julevangeliet, men julaftons mässa och barnens julspel verkade ha varit en bra introduktion i den kristna tron.

I Sverige är de flesta människor döpta och har åtminstone ett hum om vad kristendomen handlar om, och därför kan man ibland känna att det är lite svårt med offensiv mission då de flesta redan verkar ha gjort ett aktivt ställningstagande emot kristendomen. I Japan verkar det dock som att den överväldigande massan inte ens har någon aning om vad det handlar om! "Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar?" (Rom 10:14)

Julspelet föregick även mässan på juldagen, under vilken bilderna togs. På juldagen dök inga andra manliga medlemmar ur den gregorianska scholan upp, varpå jag ensam fick sjunga psalmversen till ingångsantifonen Puer natus. Men det var inga problem!

Jag kan inte komma på någon enda klassisk julsång som inte blev sjungen. Ett särskilt omnämnande förtjänar Veni Redemptor gentium (Världens frälsare kom här) som spelades på klockor av ungdomarna på bilden. Obeskrivligt stämningsfullt.

Julkrubban framför altaret.

Efter juldagens mässa var det knytkalas och julklappsutdelning med de andra utbytesstudenterna. Jag lagade lite sushi.

Den 23:e åkte jag in till Tokyo. Datumet valdes på grund av att det var kejsarens födelsedag och en av två gånger under året som allmänheten kan komma in i kejserliga palatset och se kejsaren.

Den här porten kommer man vanligtvis inte igenom.


"Hedra alla, älska era trosbröder, frukta Gud och ära kejsaren."
(1 Pet 2:17)


Därefter bar det av till Roppongi Hills och 238 meter höga Mori Tower.


Utsikt över Tokyobukten och Tokyo Tower.

Sedan började min lilla pilgrimsfärd till några av Tokyos mest betydelsefulla katolska församlingar.


Första anhalt var Franciscan Chapel Center i Roppongi, där mässan firas dagligen även på engelska.


Sophia-universitetet och intilliggande S:t Ignatius kyrka.


Här hölls midnattsmässa på engelska, och på nyårsafton är det en engelskspråkig reträtt i Maria-kapellet som jag ämnar deltaga i.


Jesuiternas julkrubba utanför kyrkan.


Ett kvarter bort ligger även S:t Pauli-sällskapets bokhandel, där jag passade på att köpa några julklappar till andra och till mig själv.


Slutligen bar det av till S:ta Marias katedral, som byggdes efter att den gamla gotiska katedralen förstördes under andra världskriget.


Oavsett vilken katolsk kyrka jag går in i så känner jag mig alltid som hemma. Men jag kan samtidigt inte låta bli att undra lite över hur den gamla katedralen såg ut, samt beklaga mig över krigets dumhet.


Kristus till jorden är kommen, oss är en Frälsare född!

"Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom." (Heb 1:1-2)

Takao-san och julförberedelser

Jag ber om ursäkt att det dröjt så länge sedan förra uppdateringen, men det beror helt enkelt på att jag inte har gjort särskilt mycket intressanta saker värda att skriva om. Men nu har jag bara ett grammatikprov kvar innan vinterlovet börjar, och då ska jag försöka hinna med att resa runt lite grand. Igår åkte jag för första gången till berget Takao-san (高尾山), ca 50 km väster om Tokyo dit man tar sig på mindre än två timmar med tåg. Det är 599 meter högt och bjuder på flera vackra vandringar samt vyer över Tokyo och Fuji-san.

Stationen varifrån man kan ta kabelvagn eller sittlift en bit upp för att spara energi (läs: om man är lat).


Jag valde det sistnämnda (och gick dessutom på försäljningstricket att köpa ett turistfoto som var dyrare än själva åkbiljetten).

På vägen upp finns en hel del traditionella japanska portar och diverse buddhisthelgedomar.

Vy över Tokyo.


Tyvärr var jag lite för sent ute för att se Momiji-trädens vackra höstfärger, men Fuji-san syntes bra i alla fall.

Takao-san är väldigt kommersialiserat, och på toppen finns bl a flera restauranger samt ett besökarcentrum där man kan läsa om växt- och djurlivet på berget. Det kanske förtar något av naturkänslan, men är å andra sidan väldigt praktiskt och bekvämt. Längre fram kanske jag gör någon tur ett lite "vildare" berg också.

Staden kikar fram mellan trädtopparna.

I kyrkan pågår förberedelserna inför julfirandet för fullt. Jag hjälpte till lite grand med att göra i ordning julkrubban, som tar upp hela vapenhuset:

Barnen har övat in ett julspel som kommer spelas upp innan mässan på julafton och juldagen, och mellan julspelet och mässan på julafton blir det lite adventsmusik i form av Rorate caeli och Hisashiku machi ni shi (Veni emmanuel). Den gregorianska scholan kommer att sjunga introitus såväl på julafton och juldagen (dvs Dominus dixit respektive Puer natus), och till kommunionen på julafton blir det O helga natt på japanska där jag hjälper till med basstämman. Det låter med andra ord som att det kan bli ett riktigt vackert och högtidligt julfirande!