Kom och följ mig

I dagens evangelieläsning hör vi om hur Jesus kallar de första lärjungarna, som alla var fiskare, med orden "Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare", varpå de "genast lämnade sina nät och följde honom." (Mark 1:17-18). Denna evangelieepisod har bl.a. tjänat som inspiration för filmen Fisher's of Men, en "reklamfilm" för prästämbetet framtagen på uppdrag av den amerikanska biskopskonferensen (och som jag i min tur redan har gjort reklam för på denna blogg för lite drygt tre och ett halvt år sedan). I texten för i onsdags i broder Wilfrid Stinissens välkända andaktsbok "I dag är Guds dag" skriver han som slutpoäng att "Varje människa har sin egen nåd, sin egen väg att gå som Gud bestämt just för henne. Men om Gud kallar dig att lämna allt och följa honom, kan du inte bli lycklig annat än genom att göra just det." Och som fader Björn sade i sin predikan idag (fritt återgivet): Det var inte så att Simon Petrus, Andreas, Jakob och Johannes var missnöjda med sina liv som fiskare. Men de insåg att det låg någonting ännu större i att lämna allt och följa Jesus.

Om det inte hade varit söndag idag så hade man kunnat fira S:t Vincentius av Saragossa, en diakon som gav sitt liv för Kristus år 304 och är Spaniens mest kända martyr. Under resan till världsungdomsdagen i somras besökte jag kyrkan San Vicente i San Sebastián, som är uppkallad efter detta helgon och är stadens äldsta kyrka, där jag bl.a. fick den stora förmånen att tillbe det Allraheligaste Sakramentet i närvaro av lilla Thérèse av Jesusbarnets reliker (något som regelbundna läsare av Sucken redan känner till). 

Tillbedjan av det Allraheligaste Sakramentet och vördnad av S:ta Thérèse av Jesusbarnets reliker i San Vicente-kyrkan i San Sebastián.

Och på tal om San Sebastián, så var det i fredags stadens skyddshelgon S:t Sebastians minnesdag, en soldat från Milano som år 280 genomborrades av pilar för sin tros skull men mirakulöst överlevde, varpå han istället blev ihjälslagen. Denne hårding har därför även blivit utsedd till sportens skyddshelgon. Vi får be om hans förböner när Korpsäsongen i innebandy med Kristus United börjar ikväll!

S:t Sebastian, staden San Sebastián och sportens skyddshelgon.

Herrens dop

Enligt traditionen ägde de tre vise männens hyllning av Jesusbarnet i Bethlehem, Jesu dop i Jordan, och hans första offentliga mirakel, förvandlandet av vatten till vin vid bröllopet i Kana, rum på samma dag, nämligen på Trettondedag jul den 6 januari. Detta återspeglas bl.a. av Magnificat-antifonen i andra vespern (kvällsbönen) för Epifania (Trettondedag jul): "Tre förunderliga gärningar har helgat denna dag: i dag ledde stjärnan de vise männen till krubban; i dag blev vid bröllopet vatten till vin; i dag ville Kristus döpas i Jordan av Johannes, för att frälsa oss. Halleluja.". I östkyrkan firas dessa tre mysterier på samma dag, som fått namnet Theofania, "Gudsuppenbarelse", som syftar på att alla tre innebär uppenbarelser av Guds väsen. Vid de vise männens hyllning uppenbaras Kristus som Guds Son för hednafolken, vid Jesu dop i Jordan uppenbaras Treenighetens mysterium genom Anden som stiger ner över Sonen i duvans skepnad samtidigt som Faderns röst förkunnar för Jesus: "Du är min älskade Son, i dig har jag mitt välbehag." (Mark 1:11), och vid bröllopet i Kana uppenbaras Jesu makt att som Guds Son utföra mirakler. 

I östkyrkan har av dessa tre mysterier framför allt Herrens dop betonats, medan Herrens dop i den latinska riten ihågkommits på oktavdagen för Epifania den 13 januari och markerat avslutningen på julen (tjugondedag Knut). Först 1960 fick denna festen benämningen Herrens dop, och sedan 1969 firas den på söndagen efter Epifania och utgör såväl avslutningen på jultiden som en smidig övergång till tiden "under året" i och med att Jesu dop också innebär inledningen av hans offentliga verksamhet. 

Biskop Anders tillsammans med barnen i Mariasystrarnas förskola som framfört sitt julspel efter Mässan på Epifania.

Johannes-dopet som Jesus döptes med är givetvis inte samma dop som dopet i Faderns och Sonens och den helige Andes namn som vi som kristna är döpta med, men firandet av denna fest är ändå ett mycket bra tillfälle att bli påmind om sitt dop i den Treenige Gudens namn och tacka för detta. Vårt dop innebär att vi tvättas rena från våra synder genom att vi dör, begravs och uppstår med Kristus (jfr Rom 6:3-4), som tagit på sig våra synder och försonat dem genom sitt ställföreträdande lidande som vi alltså genom dopet blir delaktiga i. Johannes-dopet var ett omvändelsedop som var förenat med bekännelsen av ens synder. Jesus var ju själv fri från synd, men när han stiger ner i Jordans vatten tar han istället på sig alla de synder som vi lagt av där, och bekänner dem å våra vägnar. Samtidigt innebär Jesu dop ett föredöme för oss i ödmjukhet.

Denna helg har biskop Anders visiterat S:t Ansgars församling i Södertälje, med anledning av upprättandet av S:t Botvids församling i Botkyrka som fram till igår var en del av S:t Ansgar. I sin predikan i dagens heliga Mässa gjorde biskopen en tillbakablick över jultiden och alla de olika aspekter av julens mysterium som vi firat på Juldagen, Juloktaven, Guds Moders högtid, Epifania och slutligen idag på Herrens dop, och uppmuntrade oss till att fortsätta leva av jultidens nåd i vårt vardagliga liv nu när tiden "under året" inleds, genom att se på våra medmänniskor med Jesu ögon och att alltid försöka se Kristus i dem, och så fortsätta att skriva evangeliet varje dag genom våra egna liv.

Biskopen installerar pater Zdzisław Ledder SDB som kyrkoherde i S:t Botvids församling i samband med vigiliemässan för Herrens dop, genom att symboliskt överräcka nyckeln till tabernaklet.

Maria, Guds och Kyrkans Moder

Gott nytt år! Låt oss i början av detta Herrens år 2012 anförtro oss åt den saliga Jungfrun Marias förböner, som Kyrkan idag på julens oktavdag firar såsom Guds Heliga Moder. Ingen har levt lika nära Jesus och känner honom lika bra som hon. Och sedan Jesus på korset har gett henne som Moder åt hela Kyrkan som är hans kropp, representerad av aposteln Johannes (Joh 19:26-27), så finns det heller ingen som bättre känner våra behov och ber för dem. Liksom hon vid bröllopet i Kana i början av Jesu offentliga verksamhet lade fram det nygifta parets behov med de enkla orden "De har inget vin" (Joh 2:3), så bär hon sedan sin ärorika upptagning till himmelen ständigt fram sina andliga barns bekymmer inför Gud. Och tack vare att hon, med hänsyn till Jesu förtjänster genom sitt lidande och sin död, alltifrån sin tillblivelse är "högt benådad" eller "full av nåd" (Luk 1:28), så svarar Gud alltid på hennes allsmäktiga förbön eftersom den alltid är i fullständig samklang med hans heliga vilja. Maria är hela mänsklighetens representant inför Gud. Det var Guds vilja att skänka oss all nåd genom Maria, vilket tydliggjorts i det att hon genom sitt gudomliga Moderskap gett oss Kristus, han som är "fylld av nåd och sanning" (Joh 1:14). Så låt oss tacka Gud för den oerhörda gåva han skänkt oss i Maria, hon som är den rakaste, enklaste och tryggaste vägen till sin Son Jesus.

"Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt." (Gal 4:4-5)